Och kan fan inte sova. Så förbannat irriterande och inte ett dugg kul.
Fick aldrig höra älsklingens röst igår, ringde honom men som vanligt så svarade han inte. Hur låter det egentligen? Jag vet inte hur han mår eller vad som rör sig i hans huvud, men han måste gå iväg och snacka med nån snarast! För hans sätt att bete sig och vara är inte normalt. Eller är det bara så att jag misstagit mig helt och egentligen är han förbannat ego? Klart jag tvivlar ibland.
Idag var han tydligen bokad hela dagen så jag kommer inte höra ett jota från honom idag. Jag ringde strax innan tio igår så kanske sov han…vad vet jag. Jag tänker inte fundera mer på det.
Den här gången ska jag faktiskt testa en sak…jag har funderat på det tusen gånger och jag tror att han behöver det. Lika lång tid som det tar för honom att ringa upp mig, räknat från igår kväll klockan 22, lika lång tid det tar ska jag vänta tills jag återkommer till honom. Jag har sagt till honom hur märkligt det är att inte svara men han är inte öppen nog att lyssna på annat än sin egen röst just nu, så jag gör väll som han. För som man behandlar andra vill man bli behandlad själv antar jag. Nu gör ju jag motsatsen förstås, men det finns ju alltid människor som ber om annorlunda bemötande. Det som får mig att orka är att jag vet hur det känns att leva utan honom. Det gör för ont. Så jag låter honom reparera sig själv och återhämta sig. Jag tänker leva mitt eget liv under tiden. Aldrig nånsin räkna med att han finns där.
Så ja…OM han hör av sig ikväll betyder det att jag hör av mig till honom på lördagkvällen. Blir det imorgon han hör av sig så får han glatt vänta till måndag kvällen inte jag återkommer osv, och går det då fem dygn…ja, då blir det tio i slutänden.
Se det som ett experiment.
