Jag var och kikade på min nya lägenhet idag, och jag längtar galet tills jag börjar flytta över mina grejer. Fy fan va jag kommer trivas där!
Bort från den här fula, hemska, räls-nära lägenheten. Jag tror jag har utvecklat någon slags tåg-allergi under 2007.
Bort från det sista som håller mig kvar på andra sidan årsskiftet mitt i skiten av vånda och förlorade drömmar. För nu har jag nya drömmar, men jag måste bort från allt som påminner mig om det som var. Bort från stället jag flydde ifrån hem till dig, bort från lägenheten där jag våndats så många gånger över vad jag egentligen vill och vad jag inte vill. Bort från mardrömmen som hållit mig fast och fången, bort från stället som inte tillåtit mig att glömma. Bort från skiten där jag inte alls vill stanna en endaste sekund till.
För vad som än händer där, dit jag är på väg, vad som än kommer åter och vad som än aldrig mer finns i mitt liv…så tänker jag aldrig vända mig om och aldrig vända tillbaks. För det som möjligtvis kommer åter kommer ändå aldrig vara detsamma som det jag nu lämnar kvar här.
Filosofiskt? Kanske.
